Dagen därpå, efter vi hade vaknat alltså vid halv ett tiden på dagen bestämde jag, Harry och Louis oss för att åka ut och tälta. Vi kom upp med en massa förslag men Harrys var absolut bäst. Det blev en övernattning på den allra mest magiska platsen jag varit på, vid den underbart fina dammen där våra läppar möttes för första gången. 

Jag åkte hem till vårt hotell och när jag kommer dit går jag direkt och börjar pack. Mamma frågar genast vad det är jag håller på med och jag svarar att jag ska ut och tälta med några vänner. Då säger mamma bestämt Att det trodde inte hon. Hon tyckte att det hade blivit för många sena kvälla eller rättare sagt nätter. Jag vände mig mot henne men hon bara stirrade bestämt på mig. Jag blev arg och sa att hon skulle skita i vad jag gjorde för jag var 18 år. Så Jag packade mina saker tog med mig lite pengar och lite mat. Skulle köpa mer mat påvägen till tältplatsen. 

Innan jag gick bad jag om ursäkt och mamma förlät mig. Hon ville bara att jag skulle vara rädd om mig. 

Jag drog mig till Harrys hus med en massa packning, trots att vi bara skulle sova där en natt. 

När jag kommit fram till Harrys hus så komme Harry ut. Han har också en stor resväska med sig. Efter en kvart kommer även Louis. Vi skulle nu börja gå mot vår fina lilla tältplats. Eftersom att det inte var mer än 15 minuter från Harrys hus var det inte så farligt om det började att regna eller något sådant. Lika så om man behövde gå på toaletten. 

När vi kommit fram till platsen så började jag och Harry att bygga upp tältet, vilket gick lite si så där. Men efter ett tag fick vi ihop det. Medan vi fixade tältet så gjorde Louis upp en lägereld. Vi grillade korv och Louis hade med sin gitarr så han spelade lite medan vi sjöng lite låtar runt den varma elden. Vi sjöng bland annat några låtar av 1D men också sånna typiska lägerlåtar såklart. 

Vi hade så kul men när det va så mörkt att vi inte längre såg så mycket mer än elden så gick vi in och la oss i tältet. Louis berättade spökhistorier hela, hela tiden så jag vågade knappt röra mig. Nej men efter ett tag somanade Harry. Han var så trött och så söt han var när han sov. Efter ett tag somnade även jag när jag tittat länge nog på Harry. 

Louis somnade också till slut efter många om och men. 

När vi vaknade på morgonen så var det trots allt Louis som vaknade först. Han lät oss andra sova i fem minuter längre sedan väckte han oss också. När Louis var ute för att packa ihop sina saker så möttes mina och Harrys läppar än en gång på den magiska platse. Det var fortfarande helt magiskt och ovärklogt. Vi avbryts av Louis som vill att vi ska komma ut och hjälpa honom. 

Vi packade ihop allting, tog ner tältet och begav oss till Harrys hus för att äta lite frukost. Det var en helt underbar kväll/natt och vi hade så sjukt roligt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi vänder oss om så ser vi att Liam är där. Liam kramar om oss båda och vi alla är jätteglada att se varandra igen.  Vi hade nu bara ett problem kvar. Nu var det inte bara Liam som var fångad utan nu var vi alla det. Eller inte niall, Zayn och ...

Vi hade nu kommit på hur vi skulle hitta Liam. Vi alla hoppade in i Harrys, nya, fina svarta bil och han körde tre timma utanför stan till ett jättegammalt slott. Det användes aldrig och det var aldrig någon där. Då var det bara att leta igenom hela ...

Det hade gott några dagar sedan vi satt in pengarna på det kontot vi skulle och vi hade inte fått något nytt uppdrag. Hela tiden undrade vi hur Liam mådde. One direction skulle snart påbörjad eras turne och hur skulle dem kunna göra det utan Liam. Va...

När vi vaknade upp dagen efter festen så hade jag en sådan otroligt hemsk dröm om att Liam blivit kidnappad av en svartklädd man med en mörk skåpbil. Men det var ingen dröm. Det var verklighet och vad skulle vi göra nu. Polisen hade kommit igår och d...

Jag har inte bloggat på minst tre veckor och det är jag jätteledsen för. Jag har blandannat inte haft tid men det största problemet var nog att jag hade fastnat lite i novellen. Allt var så bra som det kunde bli nästan och jag visste inte hur jag sku...