Vi hade nu kommit på hur vi skulle hitta Liam. Vi alla hoppade in i Harrys, nya, fina svarta bil och han körde tre timma utanför stan till ett jättegammalt slott. Det användes aldrig och det var aldrig någon där. Då var det bara att leta igenom hela slottet för att hitta honom. Vi hoppade ur Harrys nya bil och gick fram till den stora, bruna porten. Zayn drar tag i den för att öppna den men den var låst. Där stod vi utanför slottet i värsta piskande ösregnet och porten rörde sig inte ur fläcken. 

Jag och Harry gick runt för att kolla om där var någon bakdörr och där va en. Jag sprang för att hämta dem andra medan Harry stannade och försökte få upp den. 

När vi kommer tillbaka har han fortfarande inte lyckats få upp dörren. Den satt så hårt och det var ingen som brukade befinna sig i detta slottet. Till slut så gav han upp. Vi alla var helt genomblöta och frusna och jag såg riktigt hur Harry skakade. Jag gick fram och kramade honom. Niall provade med att får upp dörren och efter många om och men så lyckades han få upp dörren och eftersom att dörren satt så hårt fast faller han bakelenges ner för dem tre, smutsiga, hårda trappstegen och landar i en stor, ljup lerpöl. Alla följer han med blicken och vi kunde inte längre hålla oss för skratt. 

Niall som tyckte att det var mindre kul reste sig igen och gick upp för trapporna och ska gå in i det gammla, mörka slottet när Zayn skriker:

Akta!!

Niall hoppar till och tappade balansen än en gång men lyckas hitta balansen igen och fortsätter in. Vi andra skrattade på nytt. 

När vi alla stod i den stora, stora salen vi hade hamnat i så var det alldeles tyst. Vi försökte vänja oss vi mörkret men det var fortfarande så sjukt mörkt och det luktade inte gott. Det luktade någon slags mögel blandat med svett och någon äcklig parfym. När Louis äntligen hittat sin ficklampa som han hade på sin mobil så fick vi lite ljus och längre fram i hallen var där två stora, långa tarppor upp och där var även två stora, långa tarppor ner. 

Vi delade upp oss och jag och Harry gick ner medan de andra killarna, alltså Louis, Zayn och Niall gick upp. 

Jag hade också fått fram min mobil med ficklampa och det var som en superlång korridor när vi kommit ner för trappoorna. Vi gick sakta men säkert och efter nästan 50 meter var där en dörr till höger och en dörr till vänster.

Efter ca 50 meter till var där två dörrar til på varisnin sida och så fortsatte det i hela korridoren som man knappt såg slutet på. Den var så otroligt lång och det skulle ta dagar, veckor, månader att leta igenom alla dem här rummen.

Det gick inte så mycket bättre för dem andra killarna. Dem hade lyckats hitta köket och i köket fanns där konstigt nog nylagad mat. Vilket bara tydde på att vi måste ha hittat rätt. Liam måste finnas här någon stans. Men Niall var så utsvulten av bilresan trots att han suttit och ätit chips hela vägen dit så han tog litte av soppan som stod i den stora soppskålen som stod på den avstängda spisen. Louis kunde heller inte avstå från att ta en skål av den goda soppan. Zayn ville egentligen inte vänta på dem och försökte hela tiden få dem att gå vidare. Men när Niall väl börjat äta av soppan ville han ha en skål till. Så ja dem hade fastnat i köket helt enkelt.

Nere i källaren hade vi ungefär tittat igen fyra av rummen och när vi sulle kolla igenom de femte så var där en trappa neråt. Alltså en källare till. Det här skulle ta jättelång tid men vi tog ett antal steg ner och när vi kommit ner för halva trappan hör vi ett skrik. Vi fortsätter neråt och där är en precis lika lång korridor som den vi kommit ifrån. Fast det som var annorlunda med denna korridor var att den svängde i slutet. Det var lite mer som en labyrint.

Då hör vi skriket igen och springer utan att kolla igen dem första dörrarna då skriket kom längre neråt ifrån. Till slut så stannar vi och tittar in i ett av rummen. Där låg tre små barn och sov. Dem kan vara mellan 1-7 år gamla. Vi kollar i rummet bredvid och där låg också tre barn i ungefär samma ålder. I rummet mittemot bodde en pojke ca 15 år gammal och i rummet bredvid bodden en flicka ca 12 år gammal. Det var som ett barnhem eller ett barnfängelse av något slag. Dörrarna gick bara att öppna utifrån så alla var inlåsta. Då var det bara att leta efter Liam i något av dem här rummen. Vi stannade och pratade med både pojen och flickan och dem berättade att dem varit inlåsta i flera år. Dem hade inte sett sina föreldrar på flera år. Vi frågar dem om hjälp och dem ställer naturlitvis upp.

Medan vi fortfarande letade efter Liam så hade Killarna i köket fullt upp med maten. Efter soppan hittade dem chokladmuffins och en stor sockerkaka.

Vi fortsatte vårt letande samtidigt som vi frågade de två ungdomarna en massa frågor. Vilka som gjorde något sådan mot stackars barn och varför dem gjorde det. Vad dem fick ut av det osv. Dem talade om för oss att dem fick mat fyra gånger om dagen, fick inte ha några telefoner/datorer utan bara ett fåtal leksaker var. Sedan så sov dem oftast på dagen och arbetade på natten, dem barnen som var över 3 år gammla bara för att det inte skulle synas. Men ibland arbetade dem på dagen ocskå. Dem fick ledigt i tre dagar i rad när dem gjort klart de arbetet som dem fått utföra. Deras arbete var att trycka fram nya, falska pengar och framföra guld på ett kemiskt sätt. Ibland fick dem också arbeta i olika slags gruvor. Dessa barnen var alltså slavarbetare och fick bara träffa varandra då och ibland fick dem även äta med varandra. 

Killarna där uppe hade nu ätit klart och hade glömt att leta efter Liam. Men efter ett tag så kommer Zayn på att även dem behöver leta vidare. Dem går ut ifrån köket och när dem kommer in i ett slags vardagsrum så är där en trappa till. Louis går först och är påväg fram till trappan med de andra två killarna tätt bakom sig. Plötsligt stannar dem till. Dem hör att någon är påväg ner för trappan. Eller rättare sagt några. Det var tre personer. Två killar och en jätesur tant. Niall, Zayn och Louis är då tvungna att gömma sig. Niall lyckas trycka in sig i ett skårp i köket, Louis lyckas trycka in sig i ett hörn bakaom bokhyllan och Zayn gömmer sig under soffan. 

De två killarna och surtanten går förbi utan att upptäcka dem och fortsätter ut i köket där niall hade gömt sig. Ute i köker var där så fruktansvärt stökigt och surtanten stod med händerna för munnen. Det två killarna står och tittar på varandra och så säger surtanten att den personen som gjort det här skulle få sota för det. Då säger den ena killen plötsligt att det kanske är dem. Dem kanske har hittat spåret och hittat hit. 

Då svarar surtantenmed nej, det skulle dem aldrig göra. Dem fortsätter ner i källaren och där var vi. Jag, Harry och de två snälla ungdomarna och letade efter Liam. Plötsligt hör vi fotsteg och vi vet inte var vi ska ta vägen när en dörr helt plötsligt  öppnas och någon drar in oss i ett rum.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När vi vänder oss om så ser vi att Liam är där. Liam kramar om oss båda och vi alla är jätteglada att se varandra igen.  Vi hade nu bara ett problem kvar. Nu var det inte bara Liam som var fångad utan nu var vi alla det. Eller inte niall, Zayn och ...

Det hade gott några dagar sedan vi satt in pengarna på det kontot vi skulle och vi hade inte fått något nytt uppdrag. Hela tiden undrade vi hur Liam mådde. One direction skulle snart påbörjad eras turne och hur skulle dem kunna göra det utan Liam. Va...

När vi vaknade upp dagen efter festen så hade jag en sådan otroligt hemsk dröm om att Liam blivit kidnappad av en svartklädd man med en mörk skåpbil. Men det var ingen dröm. Det var verklighet och vad skulle vi göra nu. Polisen hade kommit igår och d...

Jag har inte bloggat på minst tre veckor och det är jag jätteledsen för. Jag har blandannat inte haft tid men det största problemet var nog att jag hade fastnat lite i novellen. Allt var så bra som det kunde bli nästan och jag visste inte hur jag sku...

Det var Harrys födelsedag och de andra killarna i One direction hade gjort en överaskningsfest till harry eftersom att han fyllde 20 år idag. Jag var bjuden och hade sett framemot det hela förmiddagen. Jag visste absolut inte vad jag skulle ha på mig...