Jag är ledsen att jag inte bloggat så mycket! Jag ska försöka bli bättre på det. Men nu är del 4 också ute och nu vill jag jäätegärna vet vad ni tycker? Den har fortfarande inget namn men det får jag klura lite till på. 

Ni får ha det så bra :) Kram!

Dagen därpå ringde jag Harry för att prata. Han svarade i en trött röst men efetr ett tag blev han piggare. Vi pratade om allt och om vi snart kunde ses igen. Och visst kunde vi det. Senare under eftermiddagen skulle vi gå på en liten shoppingrunda. Det är väldigt svårt med tanke på alla Harrys fans men vi klarade oss igenom en härlig shopping dag med massa skoj och skratt. Även den kvällen avslutades bra. 

Nu var jag så otroligt glad. Jag kunde inte slute le. jag bara tänkte på Harry hela tiden. Mitt i allt tänkande ringer han till mig. Jag svarar genast. Han frågade om jag hade lust att komma dit och det hade jag ju såklart. Jag frågade min pappa om han kunde köra mig dit, och det kunde. När vi var framme hoppade jag av bilen och sa hejdå till pappa och knackade på Harrys dörr. Då öppnade Louis. Jag blev helt chockad. Men han sa att det va kul att äntligen få träffa mig för Harry hade pratat så mycket om mig. Då kunde jag inte hålla mig för att le. Han bad mig komma in och när jag kommit in möts jag av Harry. Harry säger välkommen hit och kramar mig. Jag kramar han tillbaka och så säger han förlåt att jag inte sa något men tänkte att det kunde bli en överraskning. Och nu får du träffa mina bästa kompisar, alltså resten av 1D. Jag svarade med att det va lugnt och att han inte behövde be om ursäkt för de. Sen log jag mot honom och han gav mig en puss. Jag gick in efter Harry och där, i den vita, mysiga sopffan satt resten av 1D. Jag hälsade på alla och presenterade mig. Sen får jag höra av Liam: 

- You are really cute just like Harry told us.

Jag baratittar lite snett på honom och skrattar lite försiktigt. Sen återvänder till Harry. Han sitter i en fåtölj lite längre bort från soffan, men ändå så han kan prata med dem andra. Vi sitter och pratar i flera timmar. Och vi hade verkligen jättekul. Alla killarna var jättesnälla och stämningen blev hur bra som helst. Nu kände jag mig inte längre som ett fan av One Direction utan mer som en kompis till dem.